Filippinerna 23 nov - 16 dec 2023

Äntligen på väg 

Vi mår aldrig så bra som när det bär av någonstans där vi aldrig varit förut. Denna resas första anhalt är Siquijor.

 

Efter ett byte i Istanbul närmar vi oss Manilla.

 

 

 

Magisk solnedgång 11000 meter över Sydkinesiska havet. Sedan Vidare till Dumagete på ön Negros…

 

 

Därefter en timmas resa med färja till piren på Siquijor...

 

...som har ett lite lojt färjeläge, där vi tar en taxi tvärs över ön till San Juan, en by på öns sydöstra strand.

 

 

Vi checkar in på det lilla familjeägda hotellet Tagbalayon Lodging House, som ligger i San Juan, ett av Siquijors många mindre små samhällen. Ett varmt mottagande och förföriska dofter från köket gör att vi genast känner oss hemma.

 

På väg till rummet högst upp märks den avslappnande atmosfären än mer, i form av hängmattor och små bord, samt tillgång till friskt vatten. Mopeder och andra lätta fordon brummar förbi på gatan, som ligger ett hundratal meter från havet.

 

Ganska omgående ger vi oss av mot stranden. Här finns inga solstolar eller flotta barer. Ingen kommers att tala om, överhuvud taget. Bara en avslappad atmosfär, med ett enkelt ställe för uthyrning av snorklingsutrustning. De vänliga innehavarna säljer också enklare måltider, i form av nygrillade skaldjur, fisk eller kött.Utöver snorkling kan den som hyra båtar i alla dess former, med eller utan "skeppare".

 

 

Eftersom vi är lite trötta efter den långa resan väljer vi att slappna av och bara njuta. Hundar och katter bidrar till den mysiga stämning som snart infinner sig.

 

 

 

Vi som gillar både hundar och katter tycker det är extra trevligt. 

 

 

Det varma ljuset innan solnedgången.

 

Unga grabbar spexar och poserar för kameran mellan bollarna i volleybollmatchen, precis intill vägen.

 

 

När kvällen kommer faller mörkret snabbt och brisen övergår i stiltje. 

 

 

 

Vi känner vi oss fullkomligt trygga och säkra när vi vandrar tillbaka till hotellet halvmörkret, uppför en backe med tropisk regnskog.

 

 

"Hemma" på Tagbalayon Lodging House är det inte svårt att hitta något gott att äta, oavsett smak och tycke - och alltid nylagat och fräscht, till ett bra pris.

 

 

Det är mysigt att vakna i byn där vi bor, några hundra meter från Tubod beach. Ibland är trafiken lugn, eller näst intill obefintlig.

 

 

 

Så här reser man ju ofta i Asien, så även på Siquijor. Den här familjen var så rara och glada att de gärna lät sig fotograferas när de gav sig iväg.

 

Det händer väl att vi tar en "Tricyclo", men vi går också en del. Bland annat till en restaurang som vi hört ska ha riktigt god mat...

 

Väntar på något gott på Monkey restautrant.

 

 Simone njöt av en Mojito...... 

Och Per-Anders av ett par Cola...... 

 

En förmiddag promenerade vi längs landsvägen till ett ställe som någon av oss hade spanat in - eller hört om (?) där man kunde få en riktigt smarrig äppelpaj med massor av vaniljsås.

Efter ett par dagar tyckte vi det ar dags att åka längre ut på havet, tlll Apo Island, och titta på sköldpaddor.

 

Besättnigen på båten, är också guider och passar på att vila på vägen ut.

Äntligen framme...

Sköldpaddorna är vackra och man kommer nära - men det är "Se men inte röra" som gäller. Med tanke på att de använder sina käkar för att krossa koraller med, så finns det flera skäl att hålla fingrarna i styr.

 

 

 

Det var en show när hönorna skulle upp från marken vid hotellet, till telefonledningarna för att sova.

 

Lite svårt med balansen ibland...

 

Och här kommer hela gänget!

 

***

Nu byter vi ö: Till Boracay

När november blir december lämnar vi Siquijor och beger oss till Boracay. Då får vi ta oss till nordvästra spetsen av Panay, där en överlastad färja tar alla semestersugna turister och en del lokalbefolkning över sundet till Boracay.

När vi väl gått iland är en av våra väskor försvunna. Säkerhetspersonalen hade tagit den för att den lämnats utan uppsikt en stund. I Filippinerna är det förhöjd risk för terrordåd. Men det löste sig efter att Rosalie talat med "Security" - Bra tänkt där!.

Taxi för 4 och lika många resväskor:

 

 

Här ansluter vännen Lotta Kamperin... 

 

 

Vi bor på Grand Blue Beach Hotel, ett enkelt men helt funktionellt hotell på White Beach, Station 3. köket, som tog så god tid på sig att vi alltid började undra om de glömt bort oss.

 

White beach är riktigt trevlig och fin på alla sätt, i alla fall i november, klart och lagom djupt vatten, ren strand, nära till små butiker och matställen, och en bra utgångspunkt för utflykter om man tröttnar på att "bara ha det gott".

 

På stranden, precis utanför vårt hotell 

 

De som hyr ut brädor att paddla på, eller erbjuder segelturer på katamaraner innan solnedgången...ja, de tar det lugnt under palmerna under de varmaste timmarna.

 

 

 

Jodå, tidvattnet märks, men ingen lerig botten, utan bara fin, fin sand, överallt. 

 

Vi var sugna på Thaimat, men det var så starkt att det inte gick ner.

 

 

Hotellets hundar softar i skuggan på det svala golvet och draget på bottenvåningen.

 

 

 

Ett bageri uppe på gatan.

 

 

 

Vi tog en rundtur med Hop-on-Hop-off buss. 

 

 

Ett ställe för Mango-älskare inne i D'Mall.

 

 

Simone äter glass från Halomango.

 

 

 

Fantastiskt klart och fint vatten, som synes. Längtar tillbaka.

 

 

Kaffe med kortspel på hotellet. Beställer vi snacks, så är det som vanligt en väntetid på ca en timme. Tur att sällskapet är gott.

 

 

 

"My Crepes" i D'Mall-området.

Crepes fylld med glass - i stora lass. Så gott att vi kom tillbaka flera gånger.

 

 

 

Ung skeppare?

 

 

 

Bredvid hotellet ligger en dykfirma.

 

 

 

 

På stranden koraller som slipats av sanden, havet och tidens tand. De stora blå var frestande att ta med men fick ligga kvar.

 

 

 

Alla hotell på Boracay ägs inte av Filippinare. Hotellet "Stora Muren" ägs av en man från Shanghai. Sydkoreaner är nog annars vanligast bland de turister vi ser, alltså vanligare än européer och amerikaner.

 

 

 

Alltså, denna strand framåt kvällen!

 

 

 

Inga ord behövs.

 

 

 

Som sagts tidigare om vårt hotell: med trevligt sällskap, värme och vacker utsikt håller vi humöret uppe trots lång väntan på mat eller dryck. 

 

 

Halvdagsutflykt till Cambagahay Falls.

 

 

 

Vem våga hoppa? 

 

 

Man kan också njuta av det friska vattnet...

 

 

 

Och kanske...

 

 

 

...bada lite i en grotta?

 

 

 

 Rosalie får sällskap.

 

 

 

Lunchen ingick. Helt ok mat. 

 

 

Sista kvällen äts det på en Japansk Sushirestaurang i D'Mall.

 

 

 

Förrätt med bläckfisk och sparris.

 

 

 

Vad det var minns vi inte, men gott var det.

 

 

 

Inga byrackor. Två såta vänner vid vårt hotell.

 

 

Sista kvällen. Snart dags att dra hemåt. Via Manilla.

 

 

 

Taxi till färjan från Boracay.

* * *

Makati Manilla

 

Frukost eller Afternoon Tea? Hur som helst , en känsla av "We are sitting on the top of the world". Hotellet heter Seda Residences Makati och var lite för dyrt för oss, men inte värre än att vi föll för frestelsen.

På väg hem till Sverige, visst. Men först lite shopping...

 

 

En välsorterad pappershandel, med pennor, pennor och pennor, samt annat smått och gott för hemmakontoret.

 

På väg till 999, ett billigt varuhues där vi hittar allt mellan himmel och jord. Och ett kärt återseende, vi var där för några år sedan och kom hem med lite av varje som kunde vara bra att ha.

 

 

Täckta trottoarer uppe i luften ovanför Manilas tunga trafik. 

 

 

Makati är en välmående stad i Metro Manila ("stormanilla").

 

 

Lite julstämning, men jättegranen i lobbyn fick inte plats på bild.

 

Simone och Lotta på kvällspromenad.

 

 

Det är långt till många andra ställen in världen, men nära till "Fun". 

 

 

När vi tar taxi med AC är vi inte avundsjuka på de som åker på annat sätt och får i sig allt vad vad Manila kan erbjuda av avgaser och damm.

 

 

 

Några tjejer från Sverige i shoppingtagen. 

 

 

 

På hotellrummet uppmuntras vi av en lapp som ber oss spara på naturresurserna genom att använda våra handdukar fler än en dag. Sympatiskt, tycker vi.    

 

 

HM är sig likt, även här.

    

 Vyn som möter oss när vi ska gå ut och leta reda på något ställe att äta middag på.

 

 Tack och lov för Google Maps.

 

 Det är tydligt att hotellet ligger i ett finansdistrikt. Överallt skyskrapor fyllda av kontor. Vi kommer aldrig att påstå att Makati är "mysigt". Men hotellet är ett bra ställe att sträcka ut sig och vila på, inför den långa hemresan...