Igår anlitade vi Mr Dungs taxifirma igen och åkte upp mot Da Nang för att se Marble Mountains, en samling små berg med tempel och grottor. Färden tog ca 25 minuter och kostade 400 000 Dong. Chauffören väntade då på oss i två timmar medan vi besökte det största av bergen.
Plötsligt befann vi oss gående i branta trappor igen...
Utsikten var fin redan vid första etappen, dit man kunde komma med hiss om man inte orkade gå.
Trötta? Inte vi inte!
Ett av templen i bakgrunden.
Vad väntar där inne...?
Alla "trappor" var inte lika lätta att gå i.
En port bland många.
Djupt in i berget ett heligt rum.
Turister samsas med....
...pilgrimer och troende som uträttar bön.
Simone väntar på heligt vatten.
Snart kommer den...en droppe och Simone är välsignad.
Ett av många altare.
Rökelsen ligger tät utanför ett av templen.
Tempel.
En pappa försöker fota sina döttrar, men den minsta flickan har fått syn på Simone...
...och bryr sig inte alls om pappa.
Simone ordnar saken genom att passera bakom pappa och vinka.
Svastikan - missbrukad symbol i vår tid.
Plötsligt en grönskande dal i berget.
Ännu en trappa...
Det var halt och trångt i vissa gångar...
Väldigt trångt...
Vissa kom knappt igenom.
Det var mödan värt att ta sig till toppen.
Tur att det var mulet. Utsikt över Da Nang.
Omöjligt att bli ensam på en bild här uppe!
P-A poserar.
På vägen ner möter vi en pilgrim.
Simone ville ha med sig en Buddha hem...Går den att skicka med posten?
Efter två timmar var det dags för hemfärd.
Lunch på Cafe 43 i Hoi An.
****
Idag Söndag 27 mars och bara fyra hela dagar kvar i Hoi An. Mulet och duggregn hela morgonen. Vi kurar på rummet och går inte ut förrän det är dags att hitta nåt ställe att äta lunch på.
Men, men...plötsligt har Simone istället shoppat - för 1,3 miljoner (dong). När Simone hör av sig till Lotta för att berätta om sina fynd visar det sig att Lotta inte shoppat färdigt i Bangkok: "Om ni har lust och plats i väskorna...En sån där klänning, fast i grått..." Raskt ner till affären igen. Innehavaren och hans fru var överlyckliga över så goda kunder.
Hur man gör av med en dryg miljon i Hoi An (484 kronor enligt dagens kurs).
Väntan i hotellfoajén på att städningen av rummet ska bli klar. - Hoppas de nu inte tar Simones bomullslakan igen...! Hotellet lakan är en blandning av polyester och bomull. Det tog en stund stund av språkförbistring när vi skulle förklara att Simone inte vill ligga på polyester. När de väl förstått problemet så bytte de lakan. Men, när städerskan nästa dag gått över rummet har hon tagit lakanet och bytt igen! Detta märker vi först på kvällen när vi ska lägga oss. På med kläderna, ned till receptionen och fråga "Var är mitt lakan!?". De säger bekymrat att städpersonalen gått hem. Vi får följa med upp till ett vindsförråd och välja ut ett lakan som Simone kan ligga på....(hon kallas numera Prinsessan på ärten här?).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar