Simone och Per-Anders reseblogg: Filippinerna 23 nov

Äntligen på väg

Vi mår aldrig så bra som när det bär av någonstans där vi aldrig varit förut. Denna resas första anhalt är Boracay.

Efter ett byte i Istanbul närmar vi oss Manilla.

Magisk solnedgång 11000 meter över Sydkinesiska havet.
Vidare till Dumagete på ön Negros…

och en timmas resa med färja till Siquijor och ett lite molnigt och lojt färjeläge…

och en taxi till en by österut på ön.

Vi checkar in på det lilla familjeägda hotellet Tagbalayon Lodging House, som ligger i San Juan, ett av Siquijors många mindre små samhällen. Ett varmt mottagande och förföriska dofter från köket gör att vi genast känner oss hemma. På väg till rummet högst upp märks den avslappnande atmosfären än mer, i form av hängmattor och små bord, samt tillgång till friskt vatten. Mopeder och andra lätta fordon brummar förbi på gatan, som ligger ett hundratal meter från havet.

Ganska omgående ger vi oss av mot stranden. Här finns inga solstolar eller flotta barer. Ingen kommers att tala om, överhuvud taget. Bara en avslappad atmosfär, med ett enkelt ställe för uthyrning av snorklingsutrustning. De vänliga innehavarna säljer också enklare måltider, i form av nygrillade skaldjur, fisk eller kött.

Utöver snorkling kan den som hyra båtar i alla dess former, med eller utan "skeppare".

Eftersom vi är lite trötta efter den långa resan väljer vi att slappna av och bara njuta. Hundar och katter bidrar till den mysiga stämning som snart infinner sig.

Vi som gillar både hundar och katter tycker det är extra trevligt.

På Tagbalayon Lodging House är det inte svårt att hitta något gott att äta, oavsett smak och tycke - och alltid nylagat och fräscht.

Det varma ljuset innan solnedgången.

Längs Landsvägen är det ganska lugn trafik, förutom i rusningstid.

Simone poserar vid en Hibiskus (?)

Unga grabbar poserar också - mellan bollarna i volleybollmatchen, precis intill vägen.

En ung familj tycker nog det är lustigt att bli föremål för en fotograferande västerlänning.

När kvällen kommer faller mörkret snabbt och brisen övergår i stiltje.

Vi känner vi oss fullkomligt trygga och säkra när vi vandrar tillbaka till hotellet halvmörkret, uppför en backe med tropisk regnskog.

På Tagbalayon Lodging House är det inte svårt att hitta något gott att äta, oavsett smak och tycke - och alltid nylagat och fräscht.

***

Det är mysigt at vakna i Tubod, byn där vi bor. Ibland är trafiken lugn, eller näst intill obefntlig.

Så här reser man ju ofta i Asien, så även på Siquijor. Och det händer väl att vi tar en "Tricyclo", men vi går också en del. Bland annat till en restaurang som vi hört ska ha riktigt god mat:: Monky --- (?)

Väntar på något gott

Simone njöt av en Mojito......

Och Per-Anders av ett par Cola......

En förmiddag promenerade vi längs landsvägen till ett ställe som någon av oss hade spanat in - eller hört om (?) där man kunde få en riktigt smarrig äppelpaj med massor av vaniljsås.

Efter ett par dagar tyckte vi det ar dags att åka längre ut på havet, tlll Apo Island, och titta på sköldpaddor.

Besättnigen på båten, är också guider och passar på att vila på vägen ut.

Äntligen framme...

Sköldpaddorna är vackra och man kommer nära - men det är "Se men inte röra" som gäller. Med tanke på att de använder sina käkar för att krossa koraller med, så finns det flera skäl att hålla fingrarna i styr.

...

BORACAY

När november blir december lämnar vi Siquijor och beger oss till Boracay.