Den lilla paradisön Malapascua

12/3 Sista kvällen på Alona Beach. 

En liten tur till stan, Tagilbaran. Var inne på ett varuhus, bara för att konstatera att inget fanns att hämta för shoppingsugna. Livsmedelsavdelningen i källaren fick ett besök i alla fall.

Två personer extra i varje kassa som hjälper till att packa.

Som alla städer och byar är tricycles vanligaste formen av "taxi". Ett bibelcitat pryder

 var och en...

Trösterika ord för oss som ska ut på havet i morgon!

Länsade sedan bankomaten utanför varuhuset, för att att ha tillräckligt med kontanter på Malapascua och Bantayan. Malapascua har ingen egentlig uttagsmöjlighet, och på Bantayan finns enl uppgift en enda bankomat, där kön kan vara 100 personer lång om det vill sig illa.

Malapascua 13/3 - 18/3.

I förrgår, fredagen den 13/3, lämnade vi Alona Beach och påbörjade en 10 timmars resa till Malapascua. Simone rejält magsjuk dagen före, så vi visste inte om vi skulle komma iväg. Tappert av henne att ge sig iväg dagen därpå, kl 5.45. Tack och lov för vätskeersättning. Den håller henne vid liv.

Simone och Per-Anders på resande fot igen.

Resan började med taxi till Tabilarans hamn, där vi tog Ocean Jets 7.05 färja till Cebu City. Proceduren innan man kommer i väg med båten är lite omständig: Först köpa biljett i en lucka, sedan gå en och en halv meter till höger för att köpa en platsbiljett  i nästa lucka. Därefter iväg med väskorna till bagageinlämning och ny smärre avgift. För att få komma in i väntsalen och vidare till färjan måste man, till sist, betala en s.k. terminalavgift.

Summan av kardemumman: Förutsätt inte att du ska få åka med färjan bara för att du har en biljett.

När vi kommer iland i Cebu City står diverse män och erbjuder taxi. Det betyder inte att mannen i fråga har en taxibil, utan att han gå och be någon komma med en taxi.Avgift? Såklart. Men förhandlingsbar. Samma sak gällande resans pris, som betalas till chauffören: 300 pesos. (Mannen som gick bakom hörnet och hämtade en taxi ville själv ha 300 pesos för det besväret, men nöjde sig sedan med 20 pesos = 4 kronor).

Taxiföraren verkade gå på någon form av uppåttjack. Speedad och ryckig var han, och sådan var färden till North Terminal, där vi skulle hitta en buss till Maya på Cebu Islands nordspets.

Bussresan tog 4 timmar. Utmed vägen står folk och vinkar lite diskret, varpå chauffören tvärbromsar och passageraren kliver på. Alla vistas på vägen: bussar, bilar, moppar, katter, hundar, barn....Att någon inte kommer till skada på vår färd är ett litet under.

Därefter tog vi Banka-båt mellan Maya och Malapascua. Tog kanske en halvtimma. Sedan forslas över i småbåtar för att komma in till land.

Bankabåt. Tre flytvästar. Antalet passagerare räknade vi inte.

Sista biten in till land går i överlastade småbåtar...

...där småpojkar är skeppsgossar (kolla in fören).

Väl i land kryllar det av hjälpande unga män som vill tjäna en liten slant. Väl framme på Mike's and Diose's  Bed and Breakfast vill männen gärna dröja sig kvar en stund. Mike, en äldre tysk fabror med viss pondus, behöver inte säga mycket. En frågande blick och ett "Goodbye" räcker.

Hjälpande händer.

Mike, ägare till Mike's and Diose's B&B

Snart breder lugnet och tystnaden ut sig. Vi har hamnat i ett litet paradis.

Paradiset?

Lördag 14 mars

Vad gör man en dag i paradiset?

Äter frukost på stranden...

Tar en promenad...




Ser på barn som leker...

Träffar ett par svenskar, Gunnar och Ann-Marie, som samlat in pengar för att bidra till utbyggnad av den lokala grundskolan, Logon Elementary School (idag 70-90 barn i ett klassrum)...




Lämnar skolan och drar vidare i byn...

Får guidad visning av en ny resort, av en stolt chef....

Tittar på resortens trädgård...

Beundrar rummens design...

Promenerar vidare....Här möter Bosse några barn som tittar storögt, först på jätten och sedan på kameran. Efteråt slappar vi på Mike's och Diose's och ser på blommor...

Tittar på allt som klarat sig från orkanen Yolanta (observera lutningen på palmerna)...

Letar snäckor på stranden...

...och under ytan

Eller bara sitter och njuter?

Blir inbjudna på svensk-filippinskt födelsedags-party. Tata, dykinstruktör och lokal Guitar-hero, med dotter står för underhållningen.

"Alla var där"...

...eller i alla fall MÅNGA. De flesta är Tatas barn. Mamma (till höger om barnen) arbetar på den nybyggda resorten som massage-terapeut.

Natten sänker sig över stranden...

17/3. Sista dagen på Malapascua.

Åker på snorkelutflykt runt ön. Simone tyvärr sjuk och får stanna hemma. 

Tre besättningsmän och tre ur kökspersonalen från vår reort är med på turen. De betjänar lika många av oss gäster. Per-Anders, Bosse, Lotta, samt Gunnar och Ann-Marie och en tyska, Bärbel.

Här ordnar man strand-BBQ på nordöstra Malapascua. Ett par barn på väg hem från skolan kommer lite senare och sätter sig i skuggan och hoppas på att få smaka av resterna. De får dela på en tallrik grillad mat med tillbehör.

Ankrar upp vid Coral garden, ett grund bara någon kilometer ut från vår resort. Fiskarna är nyfikna.

Under ytan vid Coral garden.