Goodby Bantayan 31 mars - Hello Manila! mellan den 1 april - 4 april.

31/3 - 1/4

Farväl Bantayan

31/3 lämnar vi "vår" resort och tar färjan från Santa Fe över till ön Cebus norra del. Bussen tar oss från färjeläget Hagnayan hela vägen till Cebu City, med ett enda stopp på vägen. Vi hade tur som kunde gå på bussen och få på våra väskor redan i Santa Fe. 

Simone sover större delen av resan och Per-Anders har tics i fingret (dvs tar bilder på allt vi passerar på vägen mot Cebu).

Här några vyer under den 2,5 timmar långa resan...

Lantlig idyll, mil efter mil...Skillnaden mot de fattigaste och smutsigaste kvarteren utanför Cebu city var slående. Se bilden nedan...

Observera att någon bor på andra sidan sophögen. Ser ni bilden på tvätten som hänger på tork?

På bussresan till Cebu City hade vi kommit i samspråk med en trevlig äldre lärarinna, Julie, som var född på Bantayan men bott i Japan många år. Hon var på besök på ön för att träffa släktingar och gå på skolavslutningar nu innan sommarlovet. Hon erbjöd oss att åka med till hennes hotell i Cebu City och parkera våra väskor där, så att vi skulle kunna åka och shoppa lite, i väntan på vårt flyg till Manila. Sagt och gjort. Mot Big Castle Hotel. Alltid lättare att shoppa utan 40 kilo packning. Tyvärr hittade vi inte mycket annat än en skjorta till Joel och något annat. "Mallen" hette SM, var gigantisk, men bara med äkta märkesvaror. Inte riktigt vad vi var ute efter.

Manilla - Here we come!

Efter ett skutt över vattnet med Cebu Pacific Airlines landade vi i Manila, sent på kvällen. Taxi till hotellet var det inte svårt att få tag i - om man hade lust att betala fastpris på 800 pesos (160 kronor). Det hade inte Simone. Per-Anders tveksam om vi skulle orka stå i kö för en taxi som kör på taxameter i stället...

Men här står vi nu i taxikön med alla Filipinska medelsvenssons. Snart är det natt...

Skam den som ger sig. 45 minuter senare är vi först i kön. Och ytterligare en haltimma senare är vi på Manila Grand Opera Hotel.

(Efter att ha passerat kontrollen av hotellets egen knark-hund!)

Manilla 1/4. Divisoria har allt - och lite till.

Bilderna nedan kan inte göra köpcentren 999 och 168 rättvisa. Det är stort, det är fullt, både av varor och av människor. Men tack och lov luftkonditionerat, billigt och inte en massa skränig musik, som upplevt på andra "malls" i landet. - Om vi hittade något? Fråga hellre om vi kommer att få betala övervikt på flyget hem.

Mall 168 i bakgrunden och 999 till höger.

En skyltdocka kanske?

Liten kvinna bland höga hus.

Efter att ha tagit en taxi tillbaka till Manila Grand Opera Hotel där vi bor, gick vi ut runt hörnet och åt lite filippinskt...

Grillat. Två kycklingbitar på ett spett. Mmmm.

Trevlig restaurang, precis om hörnet där Seven-Eleven ligger, alldeles i närheten av vårt hotell.

Visst trivs vi?

Jodå!

Observera att vattnet var gratis. Vi drack det inte.

2/4 Hektisk dag i Manila

Igår kom vi. Idag far vi vidare, eller rättare sagt ikväll. Vi upptäcker att shopping finns på promenadavstånd från hotellet...

Alla kvarter är inte "faschonabla". Men de sjuder av liv.

Det gör Simone också när det är extrapris på allt...

Efter att ha återvänt till hotellet och checkat ut, och låtit personalen ställa undan våra väskor, laddar vi upp inför ännu en shoppingrunda...

Grand Opera Hotel har försökt smycka ut sin ingång, med kinesiska lyktor och...någon slags grönt nät. På granntomten byggs ett ännu högre hus, hotell får man förmoda.

Hotellet ligger i en mindre fashionabel stadsdel.

Hotellet är överhuvudtaget starkt influerat av kinesisk stil.

Skönt med en sval hotellobby innan shoppingrundan i värmen. - Men nu drar vi ut på stan!

Kan man pruta? Si! Ett manikyr-set... 100 pesos (20 kr). - Vi tar två!

Simone hittade en blivande favoritväska för 250 Pesos (50 kr) i en mörk...tja, vad ska vi kalla lokalen för...inte såg det ut som en affär, mer som en verkstad. Mörkt, ruffigt...men man gör fynd på de mest oväntade ställen.

Flickan till vänster ville visa upp sin söta lillasyster för kameran. Deras pappa ville också vara med på bild.

En tupp till helgens tuppfäktningstväling? - En hugad spekulant i hatt. "Best Cock in Manila?"

Clementiner med blysmak?  - No!

Tillbaka på på "vår" restaurang för kvällsmat. Grillad kyckling i någon form.

Åter till hotellet för att samla ihop oss inför avfärd mot Bangkok. Det drar sig mot morgon, nej lunch...

...nej kväll, åtminstone i Manila. Och vi tar taxi till flyget. 270 pesos, varav 50 är dricks. Chauffören är lite sur över att vi insisterar på taxameter.

Fortfarande på Bantayan

Vi kan inte slita oss från ön...

Det finns alltid något nytt att upptäcka

"Vår" del av stranden är faktiskt något särskilt med...

 

Gatorna i lilla Santa Fe har sin stilla charm.

Torsdag 26 mars

Långpromenad på stranden i två timmar, före frukost. Förbi klipporna längst bort på stranden och runt dem.

Edens lustgård? Nej, Bantayan.

Simone letar snäckor...

Per-Anders ställer upp på bild

På hemvägen mötte vi en fransman och hans fru, som vi tidigare mött på vår nya restaurang, och han förklarade på en blandning av stapplig engelska och franska vägen till Paradise Beach. Dit tar vi oss i morgon.

27/3 Utflykt på moppe (och till fots) till Paradise beach

Vi var ensamma där

Bara en pistolbeväpnad vakt och så vi.

Simone hittade en grotta,,,

Vem har gjort hål i taket?

28-30/3 Stilla dagar och svalkande fläktar

Barnen leker....

Hundarna tittar på...

Medan männen och kvinnorna arbetar...

Nåja, inte bara män och kvinnor...

Många går i pappas fotspår...tidigt.

Nu är vi på Bantayan

Bantayan 18/3-27/3

18/3. Att åka båt eller inte, det var frågan...

Ägare Mike och två kvinnor ur personalen på Aaabana B&B vinkar av oss när vi drar vidare till nästa mål: Bantayan island.

Eftersom det hade blåst lite för mycket för att sitta in en bankabåt i 2 1/2 timma över öppet hav, så funderade vi på att åka tillbaka till Maya på Cebu och sedan ta landvägen ner till nästa färjeläge, som ligger närmare Bantayan, och med större färja. Efter lite kollande på väderprognoser, som lovade stiltje, bestämde vi oss dock för att ta en bankabåt direkt till Bantayan från Malapascua.  Nästa steg blev att pruta ner priset lite. Från 7000 pesos till 4000. Det var riktigt lyxigt att bli upphämtade på vår strand och avsläppta på en annan strand på annan ö, i princip direkt invid det nya hotellet.

Spegelblankt hav. Vi fick sällskap av Ann-Marie och Gunnar som tog en dagsutflykt Bantayan t.o.r. Vi hade pratat så mycket om Bantayan att de ville ta en titt på ön.

Land i sikte. Det första vi ser när vi närmar oss Bantayan är en enda lång vit sandstrand, precis som man tänker sig ett tropiskt paradis.

Lättade över att vara framme...

Vilken tur att stranden var så rätt, när hotellet blev så fel. Simone fick en smärre chock då rummet stank av mögel. - Här tänker jag inte bo! utbrast hon och vi satte igång att leta nytt boende.

Vi packar och drar...

Efter en stärkande lunch på Blue Ice är vi redo att leta hotell. Valet föll på Kota Beach Resort, som ligger på själva stranden.... Läget behöver inte beskrivas med ord, tycker vi. Eller vad sägs om bilderna nedan:

Gött med ett döpp...

Strandpromenad vid hotellet.

Utsikt från vår stuga.




Hotellets strand från annan vinkel...

Vid lågvatten letar barn snäckor och fisk i en liten sjö som bildas framför hotellet.

Dagens lunch...

20/3, fredag

På moppe runt ön. Nu ska Bantayan utforskas.



P-A kör.

Barn överallt..."Hellooo! What's your name?"

Minst en skola och lika många basketplaner i varje by.

Hus på landsbygden. Observera alla spår efter tyfonen Yolanda i form av stubbar från fällda palmer. Nya palmer har planterats, men kanske inte just här...

Ett hus som klarat sig...Eller som återuppbyggts?

En lagun på lite håll...Lockade inte till bad när vi kom närmare.

På ett bageri/caf'e i Madridejos, på Bantayans nordspets. Donuts och kaffe för 2 personer. Pris: under 4 kronor. I denna lilla stad såg vi bara  ett (!) annat par som var turister.

Kaffe och något som liknade ett sötat blåbärsbröd till P-A. Mums! Pris: 2 kronor.

Stranden invid stadens pir bjöd på fynd! Men vissa snäckor var för stora att ta med...

Andra innehöll inneboende (krabbor och kräftor) och fick också ligga kvar.




Även denna var bebodd, men invånaren ville  inte vara med på bild...

En flicka ville visa en jättelik Binga-snäcka. Vi hann tyvärr inte få upp kameran. Det slutade med att vi köpte en lite mindre Binga av henne. Flickan, hennes stolta fiskarpappa och en liten kusin ställde upp på bild.

Tanka bör man - annars kör man. Inte.

Mer spår efter tyfonen Yolanda.

Gott med frukt när vi kom tillbaka till vår resort.