Ja. Det finns en bank som heter så.
Phnom Penh är inte som andra huvudstäder. Den känns mer som en mycket stor småstad. Inte så stora gator eller mycket trafik.
Lätt system för att hitta. Vilket nummer har den här gatan?
Trafikstockningar verkar bero på att det saknas trafikregler - man kryssar sig verkligen fram.
Alla vill fram - på något sätt funkar det till slut.
Det finns olika sätt att åka bil. Komforten är viktig.
Olympic market står först i tur. Trevåningshus stort som en halv fotbollsplan med kläder, skor, tyger, smycken och diverse småställen med matservering.
Dags att byta våning.
Lunchdags i Phnom Penh.
Poh (soppa).
Trots att det var trångt var det lätt att ta sig fram. Phnom Penh-borna är mycket vänliga.
Vi tittade lite på skjortor men när dom såg Per-Anders så skakade dom på huvudet och sa att dom inte hade hans storlek. Kambodjanerna är verkligen små.
Då är det dags för mat för nu är Simone hungrig. Då var det då det lilla problemet att förklara att nudlar inte går utan att det ska vara ris. Lika roligt varje gång när dom inte förstår engelska. 6 dollar kostade kalaset.
Då var vi redo för nästa marknad, men vi ville nu ha en tuktuk. Vi frågade ägaren till den lilla restaurangen vad som var rimligt att betala. Hon sa 2 eller möjligtsvis 3 dollar. men hon betonade att 2 dollar skulle det vara.
Tuktuk chaffören körde för 2 dollar efter prutning på det klassiska sättet att vi går därifrån och han ropar oss tillbaka. Så nu körs vi till Stung Meanchey market men den var en riktig lokal marknad.
Dom hade nog inte sett någon turist innan. Vi stannade inte där så länge. Ny tuktuk till Sovanna shopping center med ny prutning. Tack och lov för att det ändå fanns en toalett där även om det endast var ett hål i golvet. Gick runt en stund, men vi kände oss ganska nöjda med den här delen av dagen. Så nu var det dags att åka tuktuk till vårt hotell.
Och ni som undrar kan man verkligen åka tuktuk i en storstad som Phnom Pehn, ja det går alldeles utmärkt. Inte vare sig mycket trafik eller avgaser. Och så var det dags för prutningen: Simone var beredd på att ge chauffören 4 dollar och nämnde något om det men Per-Anders frågade vad han ville ha. 3 dollar svarade han! Så dålig engelska kan dom strax utanför turiststråken, så han missade en dollar.
Nu äntligen lite poolhäng med kaffe. Det dröjer inte länge förrän Per-Anders tar sig en liten lur.
Vårt hotell. En oas mitt i centrum.
Ikväll bestämmer vi oss för att gå och äta på Friends restaurant. Där är det gatubarn som både lagar och serverar maten. Dom får utbildning på restaurangen.
Det var jättegott!
Riktigt god Daiquiri, tyckte Simone.
Vad är detta? Aldrig sett något liknande.
Det går inte att parkera gratis inte att parkera gratis i Phnom Penh. I alla fall inte längre än 3 minuter. Sedan fälls hindret upp och du måste lösa ut dig genom att betala.
Nu en närmare titt på floden så nu ska det strosas.
Lite fotbollsspel vid Mekongfloden.
Som vanligt har Per-Anders sönder ett par shorts. Tur att det finns gott om skräddare. En dollar skulle det kosta, men då behövde de 30 minuter på sig. Vi längtade hem till hotellet och det förstod dom tydligen, så en sömmerska tog sig an arbetet direkt. Vi lade på en dollar för besväret.
